when you're still waiting for the snow to fall, doesn't really feel like christmas at all

jag och felix som ser ut som typ inbrottstjuvar med julkänsla
 
mormor och morfars papegoja jacko. som inte alls har något med julen att göra men jag hittade bilden så kunde inte låta bli att hedra honom här på min blogg. rip fina jacko! du pratade så jävla kul.
 
wanda <3 min rottweiler-häst
 
jag och morfar och wanda som ligger o chillar. plus en asgrym apa i min famn.
 
 
HEJ!
 
i torsdags jobbade jag på palace hotells julbord, dvs det där vääldigt tjusigt inredda hotellet nere vid brunnsparken. jävligt fina lokaler och najs mat må jag säga, och jävligt långt pass må jag också säga. jag fick jobbet via min mamma, då hon känner någon som jobbat där tidigare. jag har alltså aldrig varit bra på att servera direkt, men det gick bra då jag mest skulle vara värdinna/diskplockare, servera glögg osv. 
 
ANYWAYS
 
skulle inte prata om det, utan snarare om julen. och att den faktiskt snart är här. HAHAHA för några dagar sedan köpte jag ett busskort (dyrt som fan och jävligt tråkigt o betala själv men ändå). kvittot sa att kortet kan användas till 21 december, dvs tre dagar innan julafton. jag kan alltså åka spårvagn tills tre dagar innan dopparedagen. det är ändå sjukt. för mitt förra kort kändes som att det gick ut ganska fort (köper alltså månadskort inom göteborgsregionen :pPPp) och då tänkte jag, att om si sådär typ en månad så är det julafton. hahahah så jävla stört ändå. julafton.
 
när jag var liten förknippade jag alltid julafton med: kusiner, pappa/morfar utklädd till tomten, paket under granen,  ris a la malta med SAFTSÅS <3, morfars hund wanda som fick följa med, jag och min kusin som spelade playstation istället för att se på kalles jul. haha, ungefär det var min julafton. och dagen efter, på juldagen, så kom mina kusiner hem till oss istället och åt kalkon. morfars kalkon. och victoria, min näst äldsta kusin, hennes pojkvän åt alltid mest av alla och tyckte det var så jävla gott. DET var liksom.. jul för mig. och så spelade jag pettsson och findus jul-spel på datorn. det var jävligt fett.
 
nu för tiden är julen annorlunda. så jävla konstig. min familj har alltid varit lite konstig, både på mammas och pappas sida. innan jag och felix föddes var mamma aldrig riktigt vän med sin storebror per, min morbror. han är konstig och har runda, fula glasögon. en gång försökte han dränka mamma. varje jul när vi var små och vi var hos dom, mina kusiner alltså, hans barn, kom han för sent VARJE gång. han kom typ inte ens i tid till julmaten. kanske ris a la maltan. kanske. (notera att vi inte har sånna mandariner i vår ris a la malta, det är mormors recept och den ska serveras kall med endast saftsås!! jag åt bara saftsåsen när jag var liten. det ägde). 
 
vi var där ändå. även fall per alltid var försenad. och även fall elisabeth, hans fru, alltid blev lite för full. mormor blev arg. på vardagsrumsbordet fanns det alltid en alladin-ask. jag åt alltid bajskorvarna. 
 
jag minns hur vi kom dit, varje år, och pappa var med oss. pappa hade med sig sin tomtedräkt. vi åt mat, jag åt potatis och prinskorvar med ketchup och vörtbröd, inget annat, och saftsås till efterrätt. dom andra åt janssons frestelse och sånt skit. jag och olivia, min yngsta kusin (tre år äldre än mig) var alltid med varandra. vi satt antingen vid datorn, och hon visade mig lunarstorm och gjorde konton till mig och skapade fula designs. som jag senare lärde mig att ändra och göra skitcoola. hahah. sen spelade vi musse pigg-spel på hennes playstation. och crash bandicoot. och ibland sing star. och hon gjorde alltid allt. hon styrde kontrollerna, hon sjöng alla låtar på sing star, hon gjorde min lunarstorm, hon var den som skapade min facebook, ALLT. och jag såg upp till henne så jävla mycket. och när det var kalles jul så kollade vi inte på det, för vi var för coola. eller, olivia var det i alla fall, och då ville jag inte heller kolla på det. hon var så jävla ball. kusinen jag alltid önskade att jag var. jag ville vara lika snygg och cool som henne, men det blev jag nog aldrig. 
 
sen kom tiden då jag blev lite självständig. ville inte vara som olivia längre. tyckte inte hon var cool längre. insåg att hon bara styrde alla, utformade alla efter hur hon ville att dom skulle vara, och lät ingen vara sig själv. inte för att det var hennes fel egentligen kanske, hon hade väl bara den makten över sånna som var vilsna i sig själva. 
 
jag var mycket i karlskrona som barn, där min mormor och morfar bor. på hästö. där bor även min vän julia, min typ äldsta vän tror jag, och andra jag lärt känna genom henne där. olivia kände dom också, och väldigt länge såg typ varenda kotte i hela karlskrona upp till olivia. när jag presenterade mig var jag inte "alex från göteborg" utan "olivia från göteborg's kusin". jag var ingen, förutom för julia. men, notera att vi var typ 10-11-12 år här, och olivia var äldre och coolare. och jag är 94a, olivia är 91a, och typ alla i karlskrona som vi umgicks med var 92or. alltså var olivia äldst och ballast och kom från göteborg och hade stil och var bara awesome i allas ögon. jag var liten och töntig och wannabe-olivia. precis som alla andra, fast yngre.
 
men så kom den där svängen. en sommar för några år sedan, när jag var med julia och några andra av (hennes) vänner i karlskrona, och olivia inte var där. och olivia hade berättat för mig att hon skulle flytta till spanien med sina föräldrar, och jag tänkte, VA! fan vad konstigt att jag inte hört detta tidigare. och vad fränt. så jag nämnde det vid matbordet hos mormor och morfar, som inte heller hört om det. och självklart nämnde dom det för olivias föräldrar, vilket inte heller visste om det.... och olivia fick DAMP på mig. för att jag "skvallrat" för mormor och morfar om att hon skulle flytta, vilket inte ens var sant. och jag fattar inte varför hon ens sa det till mig, men hon kanske ville vara ännu coolare än vad hon redan var. kanske hade hon också självförtroendeproblem som alla vi andra. bara att hon visste att hon hade allas respekt. men någonstans under den tidpunkten dog respekten för henne. hon var så jävla sur på mig och skrev ett sms till mig helt plötsligt från ingenstans, när jag var med julia och dom och sa att "jag vet vad du och dina vänner i karlskrona håller på med, så du kan sluta snacka sån jävla skit" eller något. och jag fattade nada. öhm, ursäkta? typ. och julia och alla höll med mig. och plötsligt var jag och olivia ovänner för livet, antar jag. och så kom dagen då jag råkade bli skitfull för första gången, och spydde ner en bil. och det fick olivia reda på, och hon skvallrade för min mamma och mormor och morfar. vilket inte alls var hennes sak att berätta. och sen slutade vi prata. jag gick inte på hennes student. hon gick inte på min, nu i våras. och efter det så åkte vi aldrig till våra kusiner och firade jul mer. och på något sätt blev jag även ovän med min andra kusin, victoria, och troligtvis hela hennes familj. för inte har jag sett röken av dom sedan dess. förutom en gång när elisabeth och per kom och åt limepaj hos mamma och jag var arg för att jag skämdes för att träffa dom. och jag vet inte varför. för vi sågs ju varje år, två dagar om året (nej vi sågs aldrig mer, och jag såg aldrig varken olivia eller victoria fler dagar heller trots att vi då var vänner). 
 
och nu är det snart jul igen, om mindre om en månad. och jag skrev precis en hel typ bok om hur jag på något vis saknar julen hos mina kusiner, trots att olivia var en kontrollerande bitch som blev arg på mig när jag avslöjade hennes myt om att hon skulle flytta, vilket jag inte ens visste var hemligt, och trots att elisabeth har gått lite överstyr med sitt drickande och trots att morfar och mormor är för gamla för att orka åka upp till göteborg och fira jul, och trots att morbror per inte är så snäll mot mamma, och trots att jag ändå aldrig kollade på kalles jul. och framförallt, trots att pappa en jul bestämde sig för att inte fira jul med oss mer, utan att fira med farmor, hans mamma, hans sida av släkten, för att mamma och han skilde sig. 
 
på något sätt önskar jag att mamma och pappa kunde bli kära igen, vilket jag på någon nivå forfarande tror att dom är ändå, bara att dom inte vågar säga det. och så önskar jag att jag och olivia och alla i den där jävla släkten kunde bli vänner och att mormor och morfar kunde åldras bakåt istället så vi kunde fira jul på karin boyes gata 5 igen, i deras stora lägenhet. och äta elisabeths, enligt mormor, äckliga mat. och äta mormors ris a la malta, vilket alla tycker är skitgott utom jag. och spela playstation istället för att se på kalles jul. och se pappa komma utklädd till tomte och dela ut paketen under kusinernas skitstora, fina, ljuuuuvligt godluktande gran med massa glitter och skit på. och så kunde pappa få whisky istället för gröt, och per kunde få komma sent och inte få några julklappar för han var ändå tråkig. och så kunde jag få träffa victoria och hennes pojkvän, som har varit ihop i fan över 10 år nu tror jag, som äter upp hälften av julmaten och hela jävla kalkonen på juldagen. 
 
jag saknar julen. och utan en jul med vår knäppa släkt på mammas sida så kommer jag nog aldrig känna julkänsla igen. för släkten är väl typ värst, men ändå bäst på något vis. det är inte samma sak att vara hemma, där det inte ens finns en gran.
 
 
 
coldplay - christmas lights
 
anteckningar angående låten: den är bra, även om det inte är jul. lyssnade på den i somras, och får alltid en så mysig känsla. inte för att det är en jullåt utan bara för att den är asfin och sådär. lyssna hiahiahia

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0