:(

vill lipa som en jävla överfull sjö som brister
men det går inte
 
åh

jag dör

okej, det här gör fan ont på riktigt. inte kärleksont eller typ hej jag är ovän med en kompis-ont, detta gör fan ONT. 
 
jag tror inte att någon kommer förstå detta, förutom möjligtvis cornelia. hon förstår nog. 
 
såhär är det: 
jag återställde min iphone pga mjukvarefel som dom sa i affären. jag laddade först över alla bilder o skit till datorn, men gissa vad jag glömde? 
 
MINA ANTECKNINGAR. 
 
jag gjorde en säkerhetskopia, men känns inte som att anteckningar och sånt kopieras riktigt i en sådan? helvete jag får fan tårar i ögonen, ALLT, alla mina tankar, fan ALLT SOM FANNS PÅ MIN INSIDA FANNS I DOM DÄR ANTECKNINGARNA. 
 
om jag inte får tillbaks dom vet jag inte vad jag gör. 
 
fan

WADDUP

heeeeeej finisar. eller a, om det nu finns någon som minns denna bloggen som ens går in på den o läser, men eftersom jag uppdaterar typ en gång i livet så känns det ju lite onödigt.

nytt i mitt liv:
jag har ett snuskigt prov imorgon som är så ointressant så jag dör. jag tittar istället på dexter och tvittrar, har faktiskt funnit twitter att vara lite kul. vet inte varför, men mark levengood skriver alltid så roliga saker så man blir glad.

jag är arg på min mun för jag börjar få visdomständer och det gör ont.

jag har köpt en målarfärg där man kan måla på tröjor o sånt så det inte åker av. det är jävligt kul, skrev precis WADDUP på en tröja. jag är störd fan.

märkte precis att det suger röv att blogga via mobilen. palla. jag vill skriva en dikt men det är fan svårt :( kommer inte fram till några bra ord eller någonting. ibland låter ju allting bara så jävla äckligt dåligt.
nu ska jag se dexter vidare. PUSSS


det kallas tvivel, det där som stör

-

telling someone to forget is like telling a senile to remember

fan

subtraktion



ni vet, den där känslan man har i kroppen, när man är nykär och allt känns så där jävla underbart att man bara vill flyga iväg och lämna marken och aldrig bli stoppad, trots att man vet att man inte har vingar och att det aldrig skulle kunna ske? ni vet, den där känslan av att man liksom accepterar det mesta, just för att man är så himla kär och allt är så nytt, så det gör ingenting om ens partner ställer in en dejt eller skiter i att svara på viktiga sms, och det gör inget om han/hon pratar med andra som är jääättemegasnygga, för allt känns så himla nytt och bra så ingenting skulle kunna förstöra vad ni har. som om att det skulle krävas en meteoritattack från rymden för att kunna skilja er åt, bara för att ni är så bra tillsammans.

jag vet inte vad som har hänt. antingen har en meteorit slagit ner, eller så har saker och ting bara förändras väldigt, väldigt mycket. negativitet forsar över mig som ett vattenfall och jag går runt som en negativt laddad elektron, och jag förstår inte ens vad som händer. jag får ingen förklaring till någonting, utan vet bara att något är väldigt, väldigt fel. det är som om att jag har blivit instängd i mitt rum för att jag gjort någonting dumt, sådär som man ser på barnfilmer när pappan säger "gå upp på ditt rum!" när barnet varit olydigt. den enda skillnaden är att jag inte vet vad jag gjort fel, men ändå sitter där med en dumstrut på huvudet, inlåst i mitt rum och vet inte vad jag ska göra för att få komma ut igen.

varför är det såhär?


du säger att jag ändrats


då..


och nu!

alltså jag förstår vad du menar när jag säger att jag inte är likadan som jag var för ett år sen. jag ser också skillnaden, jag fattar, jag inser. men jag vill inte vara den jag var för ett år sedan, jag vill vara den jag är nu. fattar att det kan vara skrämmande eller jobbigt att se hur folk ändras, speciellt när man inte tycker om förändringen eller när man inte förstår den. varför blev det såhär? varför ändrades hon? jag föredrar henne i kort blont hår, varför gör hon såhär med sig själv? långt, mörkbrunt passar inte henne. hon ser annorlund ut, på ett dåligt sätt.

men sanningen är att jag inte är den där tjejen i blont hår. har aldrig haft naturligt blont hår, fick en fruktansvärd mörkbrun/svart utväxt som jag kämpade som fan med att få bort, osv.. jag kanske tyckte om att vara blond, kanske också föredrar mitt utseende som blondin. men samtidigt föredrar jag ännu mer att vara naturlig. naturlig, mig själv genom hela kroppen. vill inte vara någon annan, bara för att jag vet att du vill ha mig annorlunda. du ser gamla bilder, och rent av ber mig att bli sådan igen. men hur svårt kan det vara att acceptera att folk ändras egentligen? och ett utseende måste inte spegla en insida; jag är densamma på insidan som jag alltid har varit.. jag lovar :(

klart det gnager i mig också när jag får höra att jag gått mot det sämre hållet. att du saknar mina gamla yttre egenskaper. men insidan är trots allt det som spelar någon roll, jag hade kunnat se ut som jag gjorde förut och vara heeelt dum i huvet, heeelt pantad. då hade inte mitt utseende spelat någon roll, för ingenting kan väga upp en idiots insida. nävär. alltså, nu säger jag inte att jag var otroligt vacker förut, för det var jag verkligen inte, men du fattar vafan.. det enda jag vill är att du ska förstå att jag vill bli accepterad, som den jag är för stunden. den jag är för stunden är den jag är hela tiden, är den som är jag. så, acceptera eller lämna.
tack?


läskig chey



ser ju hur läskig ut som helst
orka

we can change the colour



so would you hold me please? i'm trying hard to breathe

heeeeeeeeeej, jag är deprimerad för jag måste gö tyska. prov på onsdag, o sen hälsopedagogiksprov på torsdag, och HIV-uppsatsinlämning på tisdag. vafan e det för jävla vecka! straff för att varit ledig typ eller något, skitlov.. fast det var ett roligt lov också, vet dock inte om jag fick sova ut så mycket? sov till 4 varje dag i stort sett, men hur mycket är det EGENTLIGEN när man lägger sig 5 på morgonen varenda jävla natt ändå? ahah galet.

nuuuuu:
tyska


you're just too good to be true



anna min fina vän! titta sicken raring där till vänster. haha jävligt tragisk min men väldans söt ändåish.
vi hade astråkig skoldag idag och det var jobbigt. men whateva.
när fan kommer skolkatalogen? taggish

ballaballa



fuck jag orkar inte.
ser ut som en val och vill gå o sova. e trött utsliten och död. vill dö iaf.
fuck
puss


when I see you, I run out of words to say


trodde aldrig jag skulle bli så svag, aldrig i mitt liv kunde jag tro det




palla vara så liten inför sig själv och den som står en närmast.


Utkast: Sept. 17, 2011


homosexuell

hahah fan va det ser ut som att jag försöker, typ FÖRSÖKER va snygg. hehehe nej.
jag ska precis lyfta på röven o dra mig till corneliagullet! sen ska jag va med charles och dante och kobben(?)! så nu ska jag ut och dö. pusssssssssssssss


when I look into your eyes I can see a love restrained



heeej!
axl rose sjunger för mig just nu, och jag håller på att skriva en uppsats till svenskan imorgon som ska va inlämnad då och den heter when i look into your eyes i can see a love restrained dvs en låt av guns'n'roses och jag har en ny design och jag tog en rolig bild i bamba igår eller när det var och den var jävligt rolig för en som heter sara havre i min klass heter havre i efternamn (höhöh havre) och kortet föreställer ett havreknäckebröd så det var ganska nära på att jag ramlade av stolen oså och jag är jävligt dålig på att skriva punkt just nu men jag orkar fan inte

alex


het get



gud så magiskt men tragiskt, att allt kunde gå så fel. att allt kunde snava och snubbla och ramla och gå sönder och trilla och förstöras. att allt kunde bli solidt, att allt kunde förlora dess mening, att allt kunde bli stelt. att en relation mellan två cpungar kunde gå till en relation mellan två väggar, att det kunde bli såhär? ge tillbaka det du gav, Gud, snälla gör det. för utan henne vet jag inte vad jag tar mig till.


17 år i staden där jag växte upp och så, märker du hur fort det går?

vem är jag ens?
en jävla apa som går och förstör andras liv inklusive sitt eget, utan någon som helst jävla anledning? nej, nu orkar jag faktiskt inte vara så här jävla dum i huvet och elak och fittig. vad i helvete sysslar jag med liksom? jag säger sanningen hela tiden, men det funkar ju fan inte. allt bara går käpprakt åt helvete.
och för att strö salt i såren på mig själv kollade jag precis om det kommit upp något nytt avsnitt av gossipgirl eller grey's anatomy. hade det gjort det? svar: nej.
fml

ps. är jag 17 år? beter mig fan som en ettåring, ser ut som en också. ASSAPJWTSEHIRJSG+20RLKGZÖFD JAG ORKAR INTE


älskling, det är livet som leker

create avatar


väldigt snygg chick med mindre plattat hår än vanligt. u know u like it.. ELLER???????????
skubba
snart kommer erik hit!

out of reach, torn apart (i never had your heart)

gabrielle sjunger så jävla bra. älskar henne. ååh. min fru typ. (NEJ SKOJA VERKLIGEN BARA, ANNA ÄR MIN FRU). och fuuuck vad jag är trött atm och fuuuck vad jag är eb.. ska gå och dö.
puss

ps, jag hatar mitt liv. allt går upp och ner så jävla mycket hela tiden.. fucking högkonjunkturer och lågkonjunkturer (och då syftar jag inte endast på ekonomin, för den är alltid i lågkonjunktur när det gäller mig)



vi reste jord till jord



ups! ser ut som en skogshuggare och ska ut på stan med mamma tydligen! bra matchning. en skogshuggare på stan.. det finns ju inga träd där :(


Tidigare inlägg
RSS 2.0