marschen upp drar dig stegvis ner

Jag har sjunkit så lågt att ingen kan sänka mig
och dina ögon är lika tårade som om du hade gnuggat dem med timotej
Som när man vill skriva en jävligt fin dikt
men orden bara snurrar och tvistar i sin hjärna
nu är det jag som är snurrig och tvistad
för du var min stjärna

och mitt samvete är som en använd näsduk
och jag överväger att kolla upp om jag är seriöst sinnessjuk
men jag ler ändå mot dig, något falskt och med smärta
för nu är innersta platsen av sängen tom, där brukar ju du ligga
tro mig när jag säger att det skär i mitt hjärta
du var ju killen som alltid gör mig sådär glad så det gör ont i magen när man skrattar

något sådant går inte att ersätta, och det finns det ingen som fattar

 

jag låg lycklig i din säng och log åt sådant som inte ens är kul

vände och vred på allt

fick dubbelhaka när jag skrattade och jag var så jävla ful
vi fnissade ikapp och jag pussade dig på halsen
kinden
nacken
jag bombarderade dig med värsta kärleksattacken

glädjen i mitt hjärta var stor och jag kände mig trygg i dina armar

sådär som man bara kan göra när man verkligen är med någon man tycker om

då blev dagar sekunder
och vi satt på min balkong
och jag följde dina linjer, studerade vilka färger och former du har
och jag log mot dig stort
för jag beundrar varje steg du tar


Som om att du tände min låga, min atmosfär
och nu pumpar mitt hjärta likt varje artär

och du vet att allting kan gå itu
men mitt hjärta kan gå i tusen bitar

och allting blev så svårt när du plötsligt inte litar
tror
eller räknar med mig
och nu för tiden, är ingenting som vanligt
så vi sväljer den sista slatten
och jag gråter en flod av saltvatten

molekyler av natrium och klorid

och jag lyssnar på dig när du gråter
som om du är ledsen för att jag är det enda du kan få
och du lyssnar på mig när jag gråter
för jag vet att du känner så

 

Fantasi är det vi vill ha, men verklighet är det vi får
som ett förhållande som är trasigt
men där kärleken består
vår kärlek är som ett brev som aldrig blev sänt
och du som var så bra så jag kunde jämföra dig med kent
som mina slitna, kluvna toppar
och du som skulle hoppa
från ett flygplan utan fallskärm för mig
du som var den första som sa att du faktiskt älskade mig
och chris martin sjunger att jag inte behöver vara ensam
men jag vågar inte tro på hans ord
som när du viskade att jag var din världs centrum
och jag önskade att det skulle vara på hedersord
och varje gång din röst nådde mina öron
kände jag mig som i trans
för i min värld fanns det inte en chans
att två människor som oss skulle inleda en romans


du bad mig glömma våra bekymmer
som om att de inte fanns där från första början

men att säga till någon att glömma
är som att säga till en senil att komma ihåg
och ingenting blev som vi förutsåg
och du uppförde dig som om att du inte insåg att sådant inte går att sudda ut
radera
skrapa bort
för svek sitter i länge, men livet är kort
och jag kan känna mig bekväm i dina ögon, när du ler
men du kan säga något så beskt att allt blir kaos och uppochner

och varje natt får jag samma tillbakablick

från när du vände mig ryggen och gick
gick förlorad
som något man inte vill tappa bort
för man tycker om det så mycket
och du gav mig det där ansiktsuttrycket
som om att du gillar mig rätt mycket
men att jag inte alltid är din sort
din smak
ditt slutgiltiga val
att du inte litar på mig, inte känner någon framtidspotential


det känns konstigt att vara lycklig när så många bitar inte är på plats
när så många procent av kakan är fel
och jag vet att jag känner lycka när du tittar mig i ögonen
men allt jag gör förvandlas jämt till en nackdel
allting kan rasa, men allt kan även hålla ihop
men när det enda som existerar är tanken på hur bra vi kunde haft det
när själva förhållandet runnit bort, och vi blivit fyllda med tomhet
när du minns att jag inte är den enda på denna planet
vi brukade fungera som ett puzzel
där du var min enda passande bit
tillsammans var vi 1337, en tvåbemannad elit
men saker är inte som dom var, och vi har brutits mitt itu
och det jag bryr mig om nu
är dina armar om mig
även om jag vet att jag måste glömma dig




// en ny dikt som faktiskt betyder ganska mycket.
man fattar om man är insatt. 1 mening per del kommer
från låtar jag tycker om, de citaten jag gillar bäst av allt
i hela världen typ. dom fetstilade alltså. höhööhöh.
snyltare av ord är jag. puss hej //


just a small bump



jag har en ny kamera och jag älskar den. sååå. mycket.
jag ska pallra mig iväg till dänt nu.
pöussii

det kallas tvivel, det där som stör

-

RSS 2.0