i sådana där smärre ångestfyllda moments ni vet

jag står på stegens topp av lycka och ser mig själv lysa
men jag ryser på tanken av att jag står längst upp
inte för att jag är höjdrädd
eller känslomässigt avklädd
eller för allt jag ser
utan för att jag vet att den enda vägen kvar att klättra
är ner


skitkort dikt, kortare än jag någonsin skrivit typ. men det är något som gnager i mig och som måste ut. hejdå


have yourself a merry little christmas, parken

 
 
idag är det den sextonde december. helvete, tiden springer ju iväg. om åtta dagar är det julafton och det gör mig så JÄVLA GLAD fast samtidigt nervös så in i bomben för om 5 dagar går jorden under. kanske 7. ärligt, var de tvungna o göra en jävla film om det här? har dock inte sett den men får smärre panik ändå. hoppas jorden inte går under, för då blir jag arg. eller a, jag lär ju dö, men om jag blir ett spöke så blir jag ett argt spöke isånnafall. 
 
nu ska jag snyta mig. hatar fan förkylningar. puss
 
ps, JA det var meningen att vi skulle se eb ut allihop. jag ser ju helt jävla dum ut haha. fint kort ;:ppP

hej mitt vinterland

det snöar ute och har gjort det i flera dagar i rad. puss jag är glad


när jag tror jag bygger luftslott

Som en fri man som känner sig bunden
gick du åt motsatt håll
och precis i den sekunden
visste jag att du inte hade koll på någonting
inte en smula
och i snön formades spår efter din skosula
som jag vägrade följa efter, för jag ville inte bli bunden till dig
och alla dina tusen delar som du har
nej, jag ville bara sitta kvar
och fortsätta betrakta dig när du skrattar
ler
fnissar
och kan du gissa
varför jag tycker du är så jobbigt snygg?
och jag orkade inte bry mig om att vara trygg längre
för vad spelar det för roll?
vi kan väl fälla upp ett parasoll
och sitta och skratta med varandra trots att det är höst
och att sommarsolen aldrig kom
och vi pallrade oss ut på min balkong
kände vinden susa i vårt hår
och jag tycker om detta år-et
och du smekte mig på låret
medan vi dansade som spöken i en ladugård
och vi gick på bio trots att vi inte hade råd
men vi tyckte om varann
så satans mycket
som två lejon på en savann
och du fattade mitt tycke
och jag grabbade tag i din arm och höll hårt, ja, jag gjorde mig bunden
och efter den fullständigt sagolika stunden
var det du och jag
som två fotbollsspelare i ett dåligt fotbollslag
och jag
jag var så fantastiskt glad

 

En av alla dagar då vi gick, bredvid varandras kroppar
och vi gick in och fyllde våra kaffekoppar med o’boy
och regnet vägrade sluta falla från himlen för lekfullheten sprudlade i dina ögon, som om du ville skapa nya minnen
medan lövet på andra sidan fönsterrutan höll på att byta skepnad
att falla ned från sin kvist
och jag rörde vid din sida, du vill ta på mig, javisst
och som en fågel ute i ett stormoväder
känner du dig osäker utan kläder
men du fattar mina händer och jag tittar ner
för jag vill inte att du ser, hur glad jag är
och kär
det vet jag inte om jag är
men när jag följer dina linjer, studerar dina ansiktsdrag
tar det ett tag
innan jag lyckas komma tillbaka till jorden igen
du bara måste vara något mer än en vän
och mina konstanta besök i rymden gör mig besvärad
obekväm
rent ovan
och du är sötare än ett sådant där nyfött barn
som alla tanter gullar med när det sitter i sin vagn
och jag vill storma in i din famn
som när man ser någon för första gången som man aldrig sett förut

och man tänker, shit vad han ser bra ut

och så blir det kittligt överallt i magen

och jag vill vara med dig hela dagen

 

Jag rör mig som på moln
som om jag bestod av luft, som om jag var ett fån
en tönt
eller är helt löjligt kär i dig
och du kammar mina kluvna toppar med dina fingrar
och mina ögon tindrar
när jag frågar om du kommer minnas det här imorgon
som om jag var tolv och du var femton
men alldeles förfärligt svävande bland molnens molekyler
atomer
lufthav
ställde jag inga krav på din kärlek
sådär som när allt bara är fritt och gött
och jag klamrade mig fast vid dina ord
som om det var sött att bete sig som en kär idiot, hög på livet
hög på ord
men det var bara du som förstod
mina inre tankar
min personlighet
och när jag tittar på dig finner jag lekfullhet
och jag kan inget annat än att glädjas åt dig
åt oss
och att du är den mest godhjärtade killen som finns
och även fall det inte hinns med att ses varje dag
blir jag glad av att bara se dig i min ögonvrå
i en minut eller så
för du är på riktigt det finaste jag någonsin kommer skåda
och du brinner i mig som en eldslåga

 

Jag ramlar förvirrad in i städskrubben
och mina hjärnceller viskar ”han är gudomlig, den där snubben” och jag nyper mig själv i armen, rent förtjust när jag öppnar ögonen igen
för bortom alla förväntningar står du där, igen igen igen
och jag håller ett fast tag om din arm
lyssnar på dina andetag
och jag ramlar, ja, jag faller för din charm
känner mig helt kraftlös, rent knäsvag
och helt ärligt trodde jag inte att en känsla som denna existerade
över huvud taget fanns
men livet känns på riktigt som en dans på rosor
och vi kramar på varann varje gång vi ses
och i mitt huvud skriker jag så högt att jag blir hes
för jag kan väl erkänna att jag fallit för dig

för varje sekund med dig känner jag mig så otroligt sorglös och tillfredsställd
varje sekund med dig är som en oförglömlig helg
och jag blickar in i dina bruna ögon
och undrar hur du ens kan finnas
för jag kan inte minnas
att jag någonsin träffat någon så bra som du
som gör mig så oförklarligt svag
och jag hoppas jag inte blir av med dig på ett bra tag


RSS 2.0