alexisonfire

MOAHAHAHAH HAR JAG GLÖMT, HAR JAG VERKLIGEN GLÖMT SÄGA? ja, uppenbarligen, OCH SÅHÄR ÄR DET, NU KOMMER DET: JAG SKA TATUERA MIG DEN FEMTE DECEMBER OCH JAG DÖR

 

vad ska jag då göra? JO, jag har ju en tatuering på underarmen på vänstra armen. alltså, på handledssidan, en drömfångare över hela. så, jag ska fortsätta på den armen. MÅSTE VISA PÅ PAINT

 

 

 

 

förstår man? alltså på handledenish har jag en drömfångare, o på samma arm fast på UTSIDAN av underarmen, dvs den sidan man själv typ inte kan se så bra hahahhaha, där ska jag göra en regnbåge + texten "om ändå himlen kunde vara på marknivå". den har många betydelser, fler än man kan tro. 

 

många säger att man kommer ångra texter. men inte min text, den är så jävla.. perfekt. på alla jävla sätt. alltså, regnbågar är bara typ definitionen av mig. alex. på något vis. färgglatt, roligt, bajs. och texten förklarar typ allt i stort sett. egentligen orkar jag inte förklara mina tankar för alla bara käftar emot och fattar ingenting. rövhål är alla. eller a, dom har ju bara sin egen bild och uppfattning och klart den kan få vara negativ. men dom lyssnar inte, så jag orkar inte förklara. men här kan ingen avbryta för här är det bara text, så jag ska förklara iallafall. åtminstone lite grann.

 

förklaring 1: hade himlen varit på marknivå hade världen kunnat vara i regnbågens alla färger, gräset kunde vara randigt, husen i alla möjliga färger, alla människor kunde glittra av färggladhet. men det gör dom inte. och det är typ min dröm, att allt och alla skulle vara lite mer färgglada. 

 

förklaring 2: när man dör så sägs det att man hamnar i himlen. hahah. jag vet inte om det är så. kanske blir ens ande lätt och lyfter, flyger upp till himlen, och är där med alla andra döda. jag tror att, om det finns en himmel så måste alla få plats där. även dom dumma. för när man dör och ens själ blir lätt och börjar lyfta, så lyfter den från allt. även själens bördor och tyngder, och samvetet försvinner. man bara flyger upp, tom och ny och andlig. därför får alla komma dit. iallafall så, om himlen hade varit på marknivå, så hade dom döda levt med oss. och jag hoppas att det är så, för det kanske det är. kanske går alla dessa andar omkring i atmosfären, runt bland oss och kollar på oss. ser vad vi gör, är med oss, fast vi inte vet om det. känner, kanske vi gör. nu har inte jag någon där uppe i himlen som jag känner, förutom gammelmormor och gammelmorfar, men dom kan jag inte påstå att jag kände.. bara gammelmorfar då kanske, men jag minns inte så mycket. mest att han var sjuk. men den dagen jag förlorar någon, vilket jag verkligen inte hoppas är snart, så önskar jag innerligt att den kan vara här med mig på jorden. även fall jag inte vet om det, så kanske jag känner det. på något vis.

 

förklaring tre: JAG ÄLSKAR FÄRGER OCH DET I KOMBINATION MED EN TEXT KOMMER BLI SÅ JÄVLA FINT. jag dör

 

 

ooooooochhhhhhhhh.. nu orkar jag inte förklara mer. det är inte något jag måste göra. ville bara förklara lite grann, ifall någon skulle bry sig på något sätt. isåfall kan man läsa här. vet för övrigt att det finns fler saker man kan tänka på, många fina saker som texten och regnbågen ihop kan betyda och symbolisera. därför vill jag ha dem, därför är de så jävla fina. därför kommer jag inte ångra den. och därför kommer jag inte försöka försvara den mer. THE END <333333333333333 så levde dom lyckliga ihop i alla sina dar (sannerligen, för en tatuering försvinner aldrig /mamma :pXDÅÅeosgujpolgjozps JAG VET)