hon drar med sin hand över stubbet på kinden. hon tänker: "nu är han min"

visst är väl svenska fint? dessa två meningar låter så jävla bra ihop i den melodi som navid sjunger dom i. nu vet ni. skulle iochförsig prata om svenska. språket svenska.
 
jag älskar svenska. på något sätt är det mer på riktigt, mer mjukt, mer hårt, mer krångligt, mer lätt, mer vackert. jag älskar svenska, hur man kan böja på ord och hur verkligt allt låter. "du är det vackraste jag vet" känns så mycket verkligare och finare än "you're the most beautiful thing i know of" eller hur den engelska översättningen nu skulle låta. så långt kommer jag i språkkunskap, fler språk kan jag inte i den graden att jag kan säga en sådan mening. och google translate är meningslöst. 
 
något annat jag tänkte prata om var en sak jag har tänkt på. kanske mer känt.
efter en upplevelse jag hade när jag var i london så har jag fått en slags annorlunda syn på vissa saker. de känns mer meningslösa. medan vissa å andra sidan känns mer verkliga och mer meningsfulla än någonsin. känner aldrig du att världen är så jävla meningslös? varför ska man tänka innan man gör något? va? vem fan har rätt att bry sig om en och ens val? 
 
okej, jag kan nog inte förklara. det var inget.
 
det är nog mitt största problem. jag kan aldrig förklara. 
 
 
navid modiri och gudarna - början av filmen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0