those christmas lights

HEJ världen, inte skrivit på fan en evighet, trots att jag haft så jävla mycket på hjärtat. men idag, den 24 december, julaftons kväll, DÅ väljer jag att skriva. hahah vad är det för fel på mig? mycket :pP
 
hur som helst, julafton 1 (igår, 23 deciembre) spenderades med mamma och tb sofia alex o felix. det var faktiskt kul, med julklappsspel och skit, men ja. jag vetinte, ändå inte som förra året. idag, julafton 2,, 24 deciembre, spenderades hos farmor - alltså, no offence men inte min favoritperson i världen. hon är jättesnäll och så vidare, men träffar inte henne allt för ofta och skulle hellre vara hos mormor och morfar bara av någon anledning. vet inte varför. dom bor i stuga, karlskrona, julia, allt sånt. det är bara bättre på något sätt. men inget slår julafton 2012 dock, men varför tänker jag inte berätta.
.. he
 
det värsta med dessa två dagarna var ju inte alls faktumet att jag fick sprillans asgrymma bindningar till min snowboard (nitro eris, kvinnobindningar heheiha) eller att jag faktiskt fått en slant från olika håll och boken "the fault in our stars" vilken JOAKIM BERG rekommenderade på twitter och det var den enda anledningen till varför den blev önskad - nej, inget av detta var dåligt. inte ens nära dåligt, snarare helt fantastiskt. det enda som var lite mindre bra var väl att jag, inte ens på JULAFTON, varken julafton ett eller julafton två, fann modet att berätta om att jag tatuerat mig. tanken slog mig liksom inte ens - eller jo, tanken, och självklart även på något sätt viljan, men inte liksom.. vad fan ska jag säga? asså, det föll mig inte in. fann inte en enda sekund av dessa dagar då jag kunde göra det. satt i soffan i tshirt och kollade på en tomtefilm igår (fred claus hahah) enda till sent på natten typ, och så trodde jag att mamma gick förbi, så blev så jävla rädd att jag gömde mig under filten och fick panik för jag trodde hon såg min tatuering. men det var inte ens hon, det var felix. o han trodde jag blivit utvecklingsstörd eller något.
 
poängen är väl att jag inte känner mig accepterad, och därför bara inte VÅGAR berätta. vill inte. kan inte. vill inte "bli avslöjad"? låter helt sjukt och töntigt men ni förstår nog inte. 
 
längtar inte tills dagen det händer. eller ja, kanske lite, för dessa dagar har jag gått runt i långärmat ständigt. haft skjorta idag och tjocktröja igår, haha. vill bara inte visa den, kanske för att kontrasten mellan min stolthet och deras besvikenhet är så oändligt stor. fan, jag blir så jävla besviken själv av att inte ens VÅGA. inte ens våga vara på jobbet i tshirt i rädsla om att de ska komma förbi och råka se den. haha kan ni förstå? så jävla idiotiskt och dumt. men så är det.
 
MEN jag älskar mina föräldrar, trots att jag aldrig sagt det till dom, och jag antar att dom älskar mig, för det gör ju föräldrar. och mina julaftonar har varit bra såklart, jag är jätteglad för allt jag fått osv. jag saknar bara någonting, något litet, som jag inte kan riktigt sätta ordet på vad det är.
 
ps, har fått eksem på ögonlocket och kinden. fattar nada.
aja, HEJDÅ, kommer skriva mer i nästa inlägg om en sek
GOD JUL HO HO! (min pappa var tomte idag och pratade finlandssvenska, så jävla störd haha)
 
coldplay - christmas lights

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0