alexisonfire

i'm so weak right now, so weak right now

 

 

 

jo. på tal om tatueringen jag ska göra. och på tatueringen jag har. och på de tatueringar jag kommer göra i framtiden.

 

hm. 

alla har föräldrar. en mamma som kläckte ut en, en pappa som skapade en med sina spermier (fy). så är det. alla har sånna. när man nu kläckt ut samt bidragit med spermier till ett barn, och detta föds/kläcks ut då, och man uppfostrar det, och det sedan inte blir så som man vill ha det kanske exakt precis, vad händer då? nu snackar jag verkligen inte om egna barn, framtida barn, eller något sånt, nej fy i bövelen. jag pratar om mina.. tankar, som ett kläckt och skapat barn. 

 

ens päron har sina visioner om hur deras barn ska bli. det finns de föräldrarna som är t.ex. präster eller liknande som verkligen, utan återvändo, ser framför sig sina barn växa upp och gifta sig och få egna barn, med någon från motsatta kön. men i verkligheten så finns det de barnen som motsätter sig detta, och följer sina hjärtan, och kanske gifter sig med någon från samma kön. eller bara är ogifta och barnlösa i resten av sitt liv. 

 

det finns de föräldrarna som är t.ex. högt uppsatta advokater eller typ läkare eller något annat fancy, som i sina huvuden ser hur sina barn växer upp till att bli något similärt, typ exakt samma sak. något där lönen ligger på samma nivå. något där man får mycket respekt och så vidare. och deras barn kanske i verkligheten växer upp för att inse att, nä, vet du vad, jag vill fan inte bli advokat eller nån jävla läkare, JAG VILL BLI KOCK eller LÄRARE eller vad fan.

 

och deras föräldrar bli inte stolta över dom, åtminstone inte på samma sätt som om de hade följt föräldrarnas vision, och inte deras egna. 

 

på något vis känns det som att jag har "failat". gjort mina päron besvikna, om ni förstår? haha, det låter så jävla löjligt. jag är inte direkt nära något av exemplena ovan, därav har jag jävligt svårt att prata om det med mina vänner, för det känns så jävla löjligt och obetydligt. mitt problem är att, mina föräldrars vision av en perfekt alex, är en alex utan tatueringar eller piercingar. en alex med blont eller brunt, långt hår, som går i skolan och är duktig, får jävligt bra betyg, ser anständig ut, blir typ läkare eller något annat jävligt bra, och lever resten av sitt liv i ett tatueringsfritt, barnfullt och familjetråkigt liv. den alex ska börja läsa till hösten, och inte resa någon vart. haha, fattar ni? den alex är inte jag. och jag vet inte vad jag ska göra. 

 

mitt största problem för tillfället är väl mina tatueringar. och kanske att jag inte riktigt vet vad jag vill bli. läkare kanske sitter högst på min lista, ja, men mina betyg och min intelligens/kämpande räcker inte till. jag hade dött helt jävla seriöst. men tänker man på mitt utseende, vilket verkligen inte borde ha någon som helst betydelse eftersom det är upp till mig (vilket det andra också är såklart, men ändå). alex i mitt huvud, enligt min egen version, har tatueringar över åtminstone hela vänstra armen, lite här och var, gärna på händerna. hon har en antingen labret eller vertical labret i läppen, samt färgat hår i någon rolig färg. gärna eldorangt. vilket jag även kommer ordna, men bara i underhåret at first. min utväxt blir så jävla svart och brutal annars. men, den alex jag beskriver, kan verkligen inte passa in i min familj. jag känner bara hur ögon skulle svartna och ryggar skulle vändas mot mig. endast på grund av ett jävla utseende. 

 

jag förstår fan inte. jag hade kunnat trotsa dom och göra en sådan hel transformation, men helt ärligt tror jag inte att jag hade fått några jobb på det. tyvärr. dock vågar jag ju den femte december, att fortsätta på min sleeve. helvete vad jag kommer få en sjuk reaktion från mina föräldrar. jag har inte sagt något, och kommer inte säga det heller. kommer typ gå i långärmat i resten av mitt liv i deras tillvaro. just för att jag inte tycker att de förtjänar att veta. för jag vet att de inte skulle acceptera mig. 

 

världen är fan jävligt ful. ful och grå och tragisk och falsk. och jag var verkligen bara tvungen att säga detta. bajs