alexisonfire

gammal bild som får en att minnas

alltså, varför är jag så konstig? varför är livet så jävla skruvat och abstrakt och knäppt?
om man känner sig så jävla nöjd, så jävla bra, som en pusselbit som passar perfekt, varför finner man då hinder som får en att tveka? att ångra, att vara rädd? varför bygger jag upp staket för mig själv, höga nog att inte kunna hoppas över? varför kan jag inte bara gå vidare och försöka inse att det jag har är bra, och värt att litas på?

once scarred? always scarred.