jag älskar dig



nu ser det ut som att jag älskar mig själv, för det är en bild på mig själv. gött. men det gör jag inte, eller vem fan älskar sig själv? man kan ju tycka om sig själv, men a. inte poängen med detta inlägget dock, det balla ur lite. fan.

börjar om:
alltså. jag vet att jag gjorde fel. jag vet verkligen det, att jag gick fel väg, valde fel. att jag inte lyssnade på mitt hjärta, trots att det är det man borde göra. för ingenting fungerar, nej, det gör verkligen inte det. för ens huvud kan verkligen inte bestämma. då skapas ångest, och det är vad jag har haft skitlänge nu.
jag har försökt få dig att prata med mig, men vad fan ger det? ingenting, inte ett skit, för du svarar inte. inte någonsin. jag står här ensam kvar ändå, och jag vet att jag förtjänar det. men samtidigt är fan livet till för att förlåta också, annars kommer det ju aldrig hända någonting.. utan förlåtelse kommer hela världen vara sura på varandra. och en gång är ingen gång, eller? alltså herregud.. förlåt förlåt förlåt! ÅH. jag klarar fan inte dethär.. jag måste få ett "okej, det är okej" från dig. du säger att du älskar mig, men gör du det? den enda som vet det är väl gud.. jag vet inte vad jag ska göra?
förlåter du mig inte nu kommer jag gå sönder. mer.  just sayin'.

#1 - - Cornflakes!:

Älskling :(



Alltså... livet suger (förlåt, men, åh, det enda jag kan komma på att skriva).



PS! DU ÄR BÄST OCH JAG SAKNAR DIG NÅGOT ENORMT <3

Upp