du är (var) min armé





jag ville inte se, men jag såg dig så jävla tydligt
dina vackra höfter, din urgropna haka, rent obetydligt
jag vacklade mot dig för att få se alla år som har gått
som om jag inte riktigt förstått
hur länge jag faktiskt haft dig
du tittade bort, mot en annan planet
och odiskret
rynkades din panna som om du hade något du verkligen behövde säga
få ur dig
ta dig bort ifrån
och med varje pproton av hela din kropp
i takt med att ditt hjärta tickade runt blod i ditt blodomlopp
tog du sats och tittade på mig så fasansfullt modigt
och jag visste att allt detta skulle sluta blodigt

jag ville inte höra, men jag hörde dig så jävla lyhört
jag skrek, skrek efter känsla
men du blundade oberört
jag vacklade mot dig för att få höra din stämma
känna dina stämband vibrera, för att få känna mig hemma
och du rentav kastade känslor åt alla håll och kanter
och dina ögon glittrade som diamanter
men du ville inte lyssna
och dina armar svepte förbi alla luftpartiklar
likt kometer
och jag kände mig ensammare än alla ensamheter
och du stängde ditt hjärta, ville inte vara med
och alla mina tusen drömmar föll hastigt ner på knä

jag ville inte känna, men jag kände efter dig så jävla tafatt
och jag drömde om vår bröllopsnatt
men din kropp var här lika lite som din själ
och vår kärlek togs ihjäl
för varje sekund som gick
och med en blick som kunde mörda meddelade du att du avgick
ut ur mitt liv
ut ur mitt hjärta
och som en mardröm
fanns du där som en trasig söm
som man bara vill sy ihop, och börja älska igen
som vi gjorde en gång för länge sen

jag ville inte lukta, men jag luktade på dig som så jävla besatt
och med ett argt "godnatt"
stängde du dina ögon, där du låg precis bredvid
och precis som alltid
luktade du så gott att jag kände mig helt invalid
och trots att vi var ovänner så delade vi säng
som att ingen orkade ta sig en sväng till soffan
och sova där istället
eller så var det att ingen av oss egentligen ville bråka för tillfället

jag ville inte smaka, men jag smakade på dig så jävla hungrigt
utan att tänka på det började jag röra vid dig lite fumligt
som om jag aldrig rört dig förut
som om jag aldrig känt din hud mot min
som om du aldrig varit min
men jag vägrade ge upp, ja, jag vägrade kapitulera
så jag tog på dig och ville att det skulle fungera
och jag mötte dina sorgsna ögon och såg att du också längtat
och när vi båda hade flämtat
bort alla oroligheter och idiotiska bråk
började vi tala samma språk
vi rörde, vi kände, och vi älskade varann
och alla de där obehagliga känslorna försvann
och hedanefter ville jag aldrig lämna din sida, ville jag aldrig se dig gå
och för att få dig att förstå
tog jag dina smala fingrar och förde dem till min hals
och visade att min puls slog för dig som för ingen annan alls
och mina mungipor drogs omedvetet uppåt när jag såg dig le
och jag visste att du för alltid skulle vara min armé




ps. fråga inte varför det är en jävla ;P gubbe mitt i texten, för jag har ingen aning.. och den går typ inte bort heller. cp

#1 - - evelyne:

ÅÅH, sjukt fina ögon ^-^

Upp