ska man oroa sig, eller?
men nu har det gått över gränsen. det är inte roligt längre. läs detta (taget från min dagbok):
nu har jag verkligen fått det bekräftat.
min mamma säger det, min mormor säger det, min pappa säger det,
min bror säger det, min morfar säger det, tillochmed mina kompisars föräldrar säger det.
vadå?
jo, att mitt hår ser för jävligt ut.
ja, ett uttjatat ämne.
men det är k.r.i.s nu.
en söt tjej ska kunna ha vilket hår som helst, right?
för det är ansiktet som har störst betydelse.
så jag har även fått det bekräftat att jag är ful, & inte bara mitt hår.
mamma säger att jag ser ut som fan själv.
hehe.
ni skulle ha sett min mormors reaktion när jag klev in genom ytterdörren i förrgår.
hon ba VAA?! VAD HAR DU GJORT UNGE? HUR FAN SER DU UT?
gräsligt, vidrigt, förjävla fult, osv är ord hon använde till att påpeka hur mitt hår ser ut.
trevlans!
hon ba: om jag hade varit du hade jag inte tagit sån skit! frisörer försöker alltid sig på konstiga grejer, men det här är ju fan inte klokt! jag hade gått tillbaks och krävt pengarna tillbaka om jag var du!
hur ska man reagera när folk säger så?
jag kan ju inte ta det som en.. komplimang precis?
vafan innan var jag inte nöjd, men liksom det var ju inte hela världen.
så fult är det väl inte liksom? + att hår växer faktiskt ut.
men nu har jag sån jävla ångest, hur ska jag någonsin kunna visa mig inför människor igen?
åh
..