på tåget
regnet avspeglades på tröjan på den okända mannen bredvid mig.
det såg ut som att yllet grät.
och jag var smockfull på tårar.
det enda som skiljde oss åt, mannens ylle och jag,
var att yllets tårar droppade ner på mannen, och mina stannade inom mig.
de fanns där men hittade inte vägen ut.
de klämdes, blev intryckta långt in i mina ögonhålor, och de fick inte hitta ut.
inte på några villkor över huvud taget.
yllet var tomt och jag var full.
jag var full på tårar, alkohol och önsketänkande.
jag önsketänker om dig ibland.
dig och mannens bölande ylle. jag vill också vara ylle.
jag vill också tömmas. men inte här, inte bland folk och en ylleklädd man.
jag saknar dig och jag vill ha dig.
för en stund eller så.