alexisonfire

det du skrev och sa igår är inte utav någon vikt idag, viskade han, och en stor klump bildades i min mage. va? mumlade jag och tittade ned i marken. jag orkade fan inte längre, orkade inte hans frågor och mina dåliga svar. bortförklaringar var inte aktuella längre, och tårar i hopp om förståelse kändes bara dumt. vad fan skulle jag säga? förlåt? ja, du beter dig så himla konstigt hela tiden, som om du vill bort här ifrån, ifrån mig och allt som finns mellan oss. jaha. vad fan skulle jag säga nu? det stämde ju, så jävla väl. så jäääävla väl. men mitt hjärta ville bara skrika nej, NEJ jag vill inte lämna dig. för bristen på kärlek skulle göra så jävla ont. så ont att jag inte kunde släppa taget.

alex..