och jag bara ser vad jag aldrig har sett förut trots att det fanns där enda sedan jag såg det för första gången
det kanske är en skröna att man blir galen av kärlek, men jag tror fan inte att det är det trots allt. jag blir helt sinnes och helt vild, och något helt annorlunda till vad jag brukar vara. iallafall när det blir jobbigt, och saker och ting inte går som jag vill. jag liksom gråter och skriker inombords, och har så jävla ont så jag bara vill leta mig ur mig själv på något sätt.
men idag är jag glad men igår var jag ledsen. men jag var ju ledsen idag också enda tills jag blev glad. alltså ååh, jag är så överallt. så oförståelig. så oberäknelig. så.. jag.