shattaap



med gråten i halsen och systoliskt tryck i hjärtat
tänker jag på alla gånger du smärtat
vi kommer ingenstans, tar oss inte fram
men det gör inget, för alla vet redan att kärleken är smärtsam
men som ett rosebud på en födelsedag ler du, så glad
värme, och jag letar upp ett rakblad
skriver lite, river lite, ristar lite, pyntar och gör det fint
för huden är som vackrast när den gått igenom saker, när allt är fint
och så tittar jag på dig, liksom stirrar och glor
som om jag aldrig sett något vackrare, som om du vore mer än en bror
och jag faller ner på knä, tänker att fan vad jobbigt ändå
att dina ögon är så jobbigt grå
att du är det absolut vackraste jag vet
och att jag litar mer på falskhet än på likgiltighet
och att jag är så jobbigt jävla förälskad i dig
att det handlar om något annat, inte om mig
för principen med handtag är att man ska ta någons hand
och principen mellan oss är att du ska välja mig, inte han!
och mina fingrar blöder, och mina ögon töms
och jag drömmer drömmar som aldrig annars dröms
men jag och likgiltigheten, den är ett, den och jag
och för varje gång du blickar mot mig blir jag mer och mer svag
och som ett betydelselöst ljud sveper jag fram över en småstadsidyll
och du gråter tårar gröna som klorofyll
våra axlar slås ihop, och våra tankar vävs samman
och jag vågar inte tänka på allt som rasat samman
men på en, två, tre sekunder är allt som förut
och dörren är där, jag måste gå ut
följer dina nyckelben med tungan, och allt är slut
fan, allt har blivit recis som förut

Upp