jag som trodde jag hade hamnat rätt hade inte hamnat något annat än snett

dina bruna, glada ögon gnistrade mot mig
och jag visste att jag för en gångs skull var lycklig, på riktigt
det liksom kändes i hjärtat när jag visste att jag hade dig
att det var långsiktigt
och dina armar omslöt mig
och dina läppar njöt av mig
och jag visste att jag dög för dig
kanske till och med gott och väl
kanske till och med av flera tusentals skäl

men så kom tystnaden
och dagarna då du brydde dig mindre än ingenting
och trots att jag hade haft det lite på känn
så trodde jag du aldrig skulle gå så långt som till förnedring
så trodde jag du var bättre än en usling
så tyckte jag du skulle gett mig något av en förvarning
för jag trodde du var en man som stod fast vid dina ord
även om de inte var mer än småord (för dig)

och tystnaden höll i sig
i en vecka eller så
och jag som trodde jag visste bättre höll ändå kvar i dig
och orden som jag trodde betydde något var nu mindre än små
och du som stadigt brukade hålla min hand
hade nu släppt den så lätt utan att fälla en enda tår
och jag som ensam hade blivit rodd iland (för det hade inte du)
fick den kusliga känslan av att idag inte skulle bli samma som igår
och att min uppfattning av kärlek skulle ändras till att vara svår

men du lämnade mig ensam med svarta tårar och ett nerbölat lakan
tusen ord som sårar och någon slags hopplös självpepptanke som sa upp med hakan
och dina mjuka läppar pressades fortfarande mot mina i slowmotion i mitt minne
och det var vid den här tiden du började driva mig till vansinne

för du visste att jag ville ha dig så jävla mycket
du visste att jag var så jävla kär
du klagade på att du inte ville förstöra ditt rykte
men dina ögon utstrålade besvär
jag såg att du inte ville såra, men att du var tvungen på något vis
du ville inte försvåra, så du behövde ta dig ur mitt inbillade paradis
men det var inte det som var det jävliga
utan det jävliga var dethära:
att trots att dina ord var ärliga
så fick dom mig att bara vilja svära (nåt så in i helvete)

och du försökte få mig avundsjuk på alla möjliga sätt
du la upp bilder på dig & snygga brudar för att lämna mig med inget (!)
och dina sjuka jävla inbillningar om att du kunde komma och ta mig när som helst
fick mig bara att undra vem fan av oss som egentligen var äldst
för du klagade på min unga ålder och att vi var för olika för varann
och det var väl där allt började avtonas, där allt mer eller mindre försvann
för dåliga bortförklaringar om något som inte ens finns
visar bara hur onödigt det är att bygga upp någon slags drömprins

snälla, gör alla de där grejerna
för att få se mig rulla i avund
gör alla de där skitirriterande, jobbiga grejerna
för att få se mig förvandlas till (din) hund

och av någon anledning kom du tillbaks till mig med neddragna byxor och ett blinkande öga
och det fick mig bara att inse att människor är mer än tröga
och jag orkade inte förstå vitsen med försoningssex eller att vara kk
för när känslor är inblandade på bara en sida blir det aldrig bra ändå
och även om min (högsta och typ enda) önskan var att få dig tillbaka
så var det ett förjävligt sätt att få dig på
jag ville så jävla mycket mer än så
jag ville liksom både behålla och äta upp min kaka
inte bara någon enstaka gång då & då provsmaka..

men mina förhoppningar som du sa åt mig att avfärda
kastade jag in i väggen så dom låg helt söndriga på marken
och alla dedär önsketänkande drömmarna som egentligen var inlärda
slog jag sönder och spridde ut långt ut i vildmarken
jag gjorde bara som du sa
liksom lydde dina order och gjorde allt för att slippa bli förlorad
jag gjorde det du (och jag) tyckte var bra
men innan jag hunnit vunna något på det var vinnaren redan korad

för trots att du förkastade det jag trodde var någonting
så kom du tillbaka
dock av fel avsikter och med en ny inställning
för du brydde dig inte om mina känslor längre, du ville bara smaka
smaka på mina salta tårar och min inte längre sugna tunga
men för mig var du inte längre mer än liksom en kille i en stor folkklunga

för vår historia som faktiskt var ihopvävd på slutet
kändes så jävla bortvävd, eller liksom förstörd
och allt var inte längre lika gjutet
för mig, eller för dig som gick iväg oberörd
för trots att du hade sagt förlåt men nej
och att jag hade förstått
så förstod jag inte vad det var för jävla skitgrej
att säga till någon som dragit världens jävla nitlott

och nu vet jag inte längre hur jag ska hantera dig
för du har lärt mig hur ont du gör
och jag vet inte hur jag ska bete mig
för det slutar ändå alltid med att jag gör saker jag inte bör
men jag vet att du inte är bra för mig
för allt du får mig att känna är åt helvete för kasst
och jag vet att jag förtjänar bättre än ett pundhuvud som dig
som ligger på en högre mogen nivå än dig (eller någon som sjunkit några bast sett från din sida)

snälla, gör alla de där grejerna
för att få se mig rulla i avund
gör alla de där skitirriterande, jobbiga grejerna
för att få se mig förvandlas till (din) hund
för jag kommer ändå inte vara din bitch längre
och jag kommer inte finnas där för dig när du vill ha mig längre heller
och jag tänker inte låta dig ta för dig av det som finns (av mig) längre
ska vi slå vad eller?

socker |
Upp